Detta blev lite av ett nederlag då jag inte tog mej ända upp toppen av Slættaratindur. Det blev efter ca tre fjärdedelar allt för isigt och brant för att vara säkert. Plus det tillfälliga bra vädret började redan avta och blåst och dis var på väg in. Ett minne kom till mej från min förra tur på detta berg. Då hade jag riggat upp kameran och börjat fota då allt vart som en grå massa på kamerans display. det visade sej att mellan två bilder kanske en minut i mellan drog diset in från Atlanten och jag var omringad av detta gråa med bara några meter fri sikt vart än jag tittade. Detta ville jag inte vara med om med is potentiellt under minna kängor. Några hyfsade bilder fick jag till dock fast hade jag kommet upp en bit till så skulle ni kunnat se havet bakom bergskedjan oxå. Nu fick jag hålla tillgodo med att vara ca i nivå med topparna.