My first attempt to intentionally introduce motion blur into the image. A string of snow on the tree trunks gave a high key feeling and the snow on the ground made it look like a ground fog rolled into the motif
Omberg 23/2-2022
Omberg 23/2-2022
Tåkern 2021-12-11
Hällingsåfallet 2021
Måndag 30/8-2021
Tog med mej kameram i Måndags morse. Jag hade lite halv bråttom till jobbet och jag hade inte riktigt tid att känna in motivet. Denna blev dock rätt ok
Every time I saw some light from the sun temporarily passing through the cloud cover, I tried to rig my tripod and compose a decent picture. But the light didn’t want to be compliant, and decided to disappear before I had time to take a picture. That is, almost every time, here is an exception, I like the contrast between the cold light that penetrates the clouds versus the warm light on the bare mountain side.
During my first week of vacation, I got an impulse to travel away to still my photo cravings. A waterfall was my first thought, and of course a really majestic one. I started searching online and found Hällingsåfallet. While I still felt the forces of the pulse, I booked accommodation as close to the waterfall as I could find. When I talked to my parents a while later about my impulse, they told me that they planned to go to the same place in their motorhome later that season. During this conversation, they mentioned Vildmarksvägen / wildernessroad Of course, I had to book a few more days' accommodation to have time to drive along this road. My only reason to get this into the Schedule, was just the cool name. It turned out to be very nice experiences but still difficult to photograph. Here is at least one of my attempts that on some level did the landscape along This Road justice.
A blue evening by Lake Vättern. Really like the ripples on the water that form fields that are similar to the color shifts in the clouds.
När jag gick igenom fotona från min resa till Gotska Sandön. Kom jag att tänka på hur upprymd jag blev när jag fick veta att jag och dom andra på ön var inblåsta och måste spendera ytterligare tid där. Så länge man är inte är i någon uppenbar fara kan man ha lyxen att se det som ett äventyr.
Nu dock känns covid19 restriktionerna allt mer påtagligt och allvarligt. Kanske vi aldrig riktigt kan återgå till hur det var innan.
Här är några minnen från oskulds tiden innan Corona eran.
Första dagen på resa tre till Färöarna. Det här är med hästlängder den blåsigaste och regnigaste resan ,dvs så här långt. Färjan krängde ordentligt mellan Hirsthals och Torshamn. Värst var det på natten då det var svårt att somna när man får hålla i säng stommen för att inte ramla ur. Eller så slår man huvudet i sänglampan då båten börjar kränga både på längden och bredden. Jag brukar klara mej från sjösjuka men efter en pizza och ett par glas vin så började även jag känna mej lite illamående. Bilden tog jag i väntan på att få checka in på boendet i Torshamn. Då färjan anlände 7.00 och incheckningen var förts 15.00 så blev det en hel del besök på både bekanta och nya ställen. Hoppas nu inte att detta blir mitt enda blogg inlägg under denna resa. Vädret ser dock inte speciellt lovande ut. Jag har ju även tänkt filma lite för att ev publicera dock har det blåst och regnat på typisk färöiskt vis. Dock blåser det x3 mot vad jag varit med om tidigare. Jag har fått hålla i stativet samtidigt som jag själv fått spjärn emot för allt vad jag kunnat frambringa för att i nästa stund skyndsamt frikoppla kameran från stativet och skydda den för regn och hagel.
This is between a snowstorm and clear sunny sky.
a view of the Faroe Islands seen from road 51
Vadstena 2/7-2018
Vadstena 3/7-2018
Vadstena 13/6-2018
Dom snygga molnen behövde en förgrund denna grästuva fick uppdraget!.
Vadstena 6/6-2018
Skulle fota den myckna och vackert blommande vallmon strax intill sädesfältet. Dock visade det sej att den blev svår fotat då blåsten gav för mycket rörelse oskärpa i bilden. fick vända kameran mot denna vy ,som likväl är en V vy.
Testade min fot i går efter fotleds frakturen. Detta då jag skulle börja jobba efter sex veckor med gips och sen blodpropp som följd. Jag hamnade på denna spång vid Tåkern efter en stunds haltande. Där bevittnade jag fjolårsvassens bleka strån bli transformerade då solstrålarna gav en gyllene glöd åt denna enkelheten. Den annars platta livlösa vy blev för ett flyende ögonblick en katedral. Med detta foto, och ett tidlöshetens svartvita filter hoppas jag att ni är där!
Lite svårt att fånga denna vy. Då exponeringstiden som behövs för att få förgrunden bra och ger rörelseoskärpa i vajrarna till bron. Dock ville jag fånga solen då den stod mitt i mellan fundamenten/bågen . Hade jag inte varit sen till mitt rum i Sundsvall hade jag nog sparkat i snön ett tag till och ev fåt en bro i bättre ljus. Tycker ändå att den får duga för att visa upp!. Kanske blir detta sista bilden på min trip så nästa inslag är nog hemäve' eller där omkring.