Jag hade varit i Kärnskogsmossens naturreservat hela dagen. Dvs en timme innan soluppgång till en timme efter. Jag hade inte blivet riktigt nöjd med några av mina foton och var redo att ge upp då en varm kopp Te hägrade allt mer. Men då såg jag denna vy i ögonvrån. Ofta tycker jag mej hitta vyer och vinklar när jag slutat leta (allt för ofta för att vara slump). Ofta är oxå fallet att en fantastisk vy inte gör sej på bild trotts fotografens beundran. Jag fick jobba ordentligt på denna för att få till en bild som var värd att betraktas. Ett tag efter att jag tog denna exponering lyste den nedgående solen upp molnen underifrån. Då blåsten ökat kraftigt hade molntussar brytet sej loss från dom större molnen och såg ut som eldsflammor i det allt mer mörknande landskapet. Men innan detta skådespel skickade den något mer upplyfta solen sina strålar över den framför mej snöbeströdda isen. Trädens grenar slängde sina stammars skuggor på denna tavelduk och förlöste min bild.
Blog
Blåsig dag vid Vättern/ Windy day at lake Vättern
Jag har hört någonstans att för att bli bra på något ,och kanske i synnerhet kreativa uttrycksformer. Så behöver man lägga ner minst 10000 timmar innan man över huvudtaget har någon möjlighet att bli bra på det man sysslar med. Jag vet inte om detta tal är en magisk gräns för detta. Sanningen är nog att det är olika för varje person. Men att dom flesta av oss behöver träna för att inte bara stampa på samma fläck är nog en sanning värd att begrunda. Med detta sagt eller i detta fall skrivet så övade jag vid Råssnäsudden i går. Inget inspirerande väder fanns att dra kraft från. Men den kalla vinden som piskade upp vågor på Vättern gjorde det möjligt att öva långa exponeringar med filter. Jag får nog öva ytterligare några timmar innan jag ev kan bemästra denna nich av landskap fotografering. Men bilden förmedlar ändå känslan av ett kallt och lite ruggigt väder. Vilket mina frusna händer och rinnande näsa kan intyga.
Råssnäsudden Motala